Thoughts.
"Vi har ett liv, en chans att leva. Vad gör vi då? 50 procent av
tiden verkar vi lägga på att hata oss själva och resten på att försöka få andra att gilla oss och på att passa in? Till vilken nytta och framförallt varför?
Lyckad betyder inte lycklig. Tror vi verkligen att om vi är vältränade, snygga, smala och har drömjobbet så är allt bra sen? Att vi skulle slippa undan alla tvivel och älska oss själva? Blir man lycklig bara för att man är snygg eller känd? Verkar de personer vi ser som ideal vara tillfreds med sina liv? Är det inte så att de tvärtom verkar fruktansvärt pressade, påpassade och stressade? In och ut på kliniker och rehab. Jaga bekräftelse och uppmärksamhet till varje pris.
Borde man inte bara äta och dricka, bli gammal och få rynkor, hänga med de personer man gillar och blir inspirerad av, få vara sunkig ibland och våga leva och njuta? Väljer vi alltså hellre att lägga en massa tid på att se perfekta ut, kämpa, kämpa, kämpa mot ålder, fett och hunger, oroa oss över hur andra ser på oss, personer vi inte ens känner eller bryr oss om och sen göra allt för att få umgås med de "rätta" och snygga? Vart leder det? Är det för att du sen när du ligger där på din dödsbädd, i slutet av ditt enda liv, ska kunna tänka: "Jag var i alla fall jävligt snygg." "
- Kitty Jutbring
She's got a point.
